Livet från mina ögon

  Man kommer alltid veta vad som betyder och finns för än; dem som gör än glada i sitt liv. Men varför ska man behöva sakna, och känna att det kan va jobbigt att behöva göra det ibland. Det ömsidiga som saknas, en kram för någon som tycker om än. man skiftar hela tiden från dag till dag. Ena stunden är man glad för att folk runt om kring än får än att skratta, le. Sen när det försvinner så påminns man hela tiden hur ensamt det är. Allt finns inom än hela tiden och vill komma ut men jag kan bara helt enkelt inte gråta, jag tänker inte låta mig göra det. Ovansätt vad det är för skit som är just nu, saker jag inte förstår och varför det är som det är. så kommer jag inte låtas mig gå neråt.. Varför låter man sig ens känna så här. Varför ska man kunna sakna, älska?  Men jag vill inte förlora det. jag vill kunna älska någon lika mycket igen, bli älskad igen. jag vill inte bli rädd! Om man är rädd förlorar man något på vägen och får inte uppleva de som kan va bra också. Man kan alltid förlora något men du kan alltid hitta tillbaka eller få något annat istället. Så hur ska man tänka igentligen?  För att man ska bli så stark som man vill bli och kan bli?
För det finns så mycket i mitt liv som får mig och må bra, va glad och le hela tiden. Vänner som betyder mer för mig än något annat! Saker som går åt det bra hållet i mitt liv. Varför måste man då ha dessa saker i huvudet som ploppar upp ibland? När man ändå vet att någon gång kommer de gå för det bättre.
Finns en person som jag saknar jävligt mycket nu som alltid fått mig och le ända sen vi blev vänner! saknar stunderna med dig, du va min nallebjörn...haha Men ses ju snart din jävel, bara du kunde ta ledigt snart.. ;)   Puss!

" kanske därför jag är så trött ;  inget kommer ut ur mig"

Musik har nu piggat upp mig.. blir och mysa ner sig nu och lyssna på musik! ha de gött!